felicialindblom

Q & A - Min pojkvän.

Q - Hej, jättefin blogg du har läser den dagligen. Skulle inte du kunna berätta om dig och din pojkvän och hur ni träffades? Varför du kallar han J och aldrig hans hela namn? Kände ni varandra innan? Ni är otroligt fina tillsammans, hade varit så roligt att höra hur ni träffades och hur ni just blev tillsammans och så. Kram Jessica. 

A - Hej Jessica, framförallt tack så himla mycket. 
Kan väl börja med varför jag kallar han bara J, och de var så att jag inte riktigt ville säga hans riktiga namn från början då jag inte riktigt visste vart han och jag stod och ville att han inte skulle vara centrum i min blogg då vi va med om väldigt mycket drama i början av vårat förhållande och ville bara hålla han lite borta och nu har det bara blivit en vana att jag säger J eller älskling och så förblir det. 

Men hur allt började var väl att hans brorsa och två kompisar kom upp till Stockholm och dessa tre har jag känt sedan innan genom mitt ex, iallafall festade jag med dem den helgen och umgicks. Veckan efter detta så började jag följa två av killarna på Instagram då man ändå hade kommit nära varandra och så, inga konstigheter alls.
Iallafall så kom jag in lite random på J's Instagram konto, J och jag har träffats innan på midsommar förra året men då var vi båda inne i andra relationer och det var liksom inget mer med det utan vi satt bara och snackade och insåg att vi gick väldigt bra. 

Så jag la till han på alla sociala medier kan man väl säga haha, men jag var inte alls ute efter något. Då jag ville leva mitt liv och ta hand om de jag tyckte var viktigaste för mig själv. Sedan så trodde jag även att han fortfarande var tillsammans med sin tjej, men fick veta väldigt tidigt när vi började snapa att det inte var så och när jag väl fick veta de så kommer jag ihåg attm man vill bara inte flyga på och ba ''nämen tjenare'' är verkligen inte den tjejen utan liksom tog och var givmild då man inte vet om de är ett känsligt ämne. Han och jag började snacka bara mer och mer och allt verkligen flöt bara på och det kändes dessutom så himla naturligt.

På mitt sportlov har jag för mig att det var så tog jag och åkte faktiskt ner över hela veckan, och detta hade planerats innan jag och J började prata då jag skulle bo i min stuga med min kompis Sanna. 
Men det första jag och J gjorde var att han faktiskt tog och mötte upp mig när jag kom ner då vi hade bestämt oss för att ta och träffas och se hur allt kändes då vi klickade så bra annars.
Vi kom till en iskall stuga och nervös som jag var så gick min mun inte att stänga så jag satt och snacka konstant hela tiden hehe. Men verkar som han fick ett bra första intryck om mig när han sedan ville ta och träffa mig hela den veckan. Vi satt med två täcken om oss, värmde varandra och bara satt och snacka om allt man kan tänka sig. Som vanligt så flöt verkligen allting på och det kändes som att jag hade känt honom i flera år, vi träffades drygt varje dag, fick träffa hans söta familj för första gången. Det sköna framförallt var att vi kände verkligen likadant, vi hade känslor men vi var inte kära än sedan att vi båda har svårt att bli kära och att vi helt enkelt fick ta och se vart de ledde till.

Men efter den veckan så har vi drygt träffats varannan helg på ett ungefär och jag har kommit ner när jag har haft lov och när jag inte har jobbat, men var dag som har gått sen den veckan så har jag bara fått mer och mer känslor för J men vissa stunder så var jag väldigt rädd att falla för någon igen då jag var rädd för att bli krossad och lika förstörd som förra gången men han visade mig att jag kunde och kan lita på honom och jag blev kär och blir det mer och mer för var dag som går om det ens är möjligt. 

Jag är så otroligt lycklig med honom, kan inte greppa än att han verkligen är min. Han ställer verkligen alltid upp för mig och gör verkligen det bästa för att finnas där och förstår vad jag menar i saker som kan vara helt korkade ibland, men han är DÄR och visar det och de är jut det som räknas för mig. 
Jag är helt galet kär i honom och det finns verkligen ingen annan jag vill ha mer än vad jag vill ha han, han betyder verkligen allt för mig och jag skulle kunna göra allt för att få spendera resten av mitt liv med honom för det finns verkligen ingen jag har känt så här starkt för som jag gör för honom.
Och visst man kanske säger så i varje förhållande, men detta är sant, det är en sådan speciell känsla jag har och det är bara han jag vill ha och vill att han ska vara min.  

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas